Snöiga Simmesjö - nu med egen gubbe!

En ledig söndag, så skönt det har varit. Det blev inte helledigt i går, trots alla goda intentioner (sorry M, men jag knep med ögonen på eftermiddagen och tänkte på sommaren - det lovar jag!)

Vi har varit ute i stugan och tittat till det, och jestanes vad mycket snö det var där ute. Vi pulsade till långt över knäna. Det är är ingen fy skam träning, ska gudarna veta. Och ja, jag tappade balansen och föll baklänges i snön. Det blev dock ingen snöängel utan mer av en snögroda innan jag hade kravlat mig upp. Och ingen torr pudersnö där inte. Nej, tung blötsnö - så hela jag var som en isbit innan vi kommit hem.

Men kan ni tro - vi gjorde en snögubbe där ute, som nu vaktar stugan åt oss. Bygden till ära klädde vi honom i Månstads IF:s mössa - visst blev han fin? Lite getingmidja kanske, men det är senaste modet bland snögubbar. Har jag hört.





Vi noterade också en hel del älgskit på tomten och en älglega, eller vad det kan heta där älgen ligger och väntar på morgonen och våren. Häftigt, tycker jag - som den lilla stadsunge jag ändå har vuxit upp som. :-)

Men trots all snö, så tror jag att våren ändå är på väg. Jag såg nämligen en liten talgoxe som kollade in förra årets gula fina holk inför vårens inflyttning. Undrar om det är samma lilla pippi som förra året? Är talgoxar återkommande på det viset? En del fåglar är ju det, minns t.ex. en sädesärla som var helt förryckt och år efter år stod och pickade på fönstret i sin spegelbild. Flera år i rad alltså!

Inför kommande säsong har vi en ny holk, eller ja - en fågelherrgård skulle jag nog kalla det i stället. Visst är den läcker? Det är en tvåfamiljsholk med separata ingångar på gavlarna. Nyproduktion, uthyres framåt vårkanten, inflyttning närhelst. Hyreskraven är ytterst modesta - några fågelkvitter då och då räcker för oss!

Hör ni någon som är intresserad kan ni väl vissla till! :-)

Jag har fått en utmärkelse och känner mig stolt

Jag har inte bloggat så länge alls, men jag tycker att det är väldigt roligt. Hela dagarna jobbar jag med att få andras ord bra och effektiva. Det är viktigt förstås, men budskapet och orden har jag bara till låns ett tag av andra. Bloggen handlar om mina egna ord, mitt språk, som jag ska stå för. Det blir liksom lite mer på riktigt då, i alla fall mer personligt.

Därför känns utmärkelsen kreativ blogger extra rolig - tack M! (Noterar dock att den är lite språkligt märklig - borde det inte heta kreativ bloggare, eller möjligen det lite mer internationella Creative Blogger? Sorry, det är en yrkesskada.)

För många år sedan fick jag ett felmail.

Det var till en Petra, så långt allt väl, men det var fel Petra. Avsändaren var P, en ung kille från Linköping. Han var många år yngre än jag och från en helt annan planet vad gäller egentligen allt. Liv, erfarenheter, språk, allt.

Jag och P började maila fram och åter. Vi "pratade" om allt mellan himmel och jord. Jag berättade om mig, hur det vara att leva och jobba i Stockholm. Han berättade om sitt studentliv. Vi diskuterade politik, moral och etik, religion. Och vi konstaterade båda att den största vinsten med vårt mailande egentligen var att vi båda fick knyta bekantskap med varandras (väldigt olika) språk och också ta ansvar för vårt eget språk, alltså hur vi uttryckte oss inför en människa vars utgångspunkter var andra än de egna.

Vi mailade i flera år, men det tunnade ut med tiden, så som det ofta gör. Jag flyttade till Månstad och P någon annanstans. Vi kan fortfarande höras någon enda gång, då och då, men nu var det länge sedan.

Var har då detta med utmärkelsen att göra? Allt.

Det handlar om språk och om förmågan att (försöka) fånga människor. Vi har alla massor att berätta och dela med oss av. En del gör det genom att blogga. Andra skriver insändare. En del tar diskussionen hemma. Andra agiterar på gator och torg. Det gemensamma är att orden är vägen till budskapet. Ord, som vi har ansvar för och bör vara varsamma med. Känner mig lite filosofisk i dag, men ord är viktiga för mig.

Till utmärkelsen ingår ett uppdrag att dels skicka den vidare, dels berätta sju saker om sig själv som man tror att andra inte vet. Det ska jag göra en annan dag. Nu ska jag nämligen snart titta på melodifestivalen. Schlagerrim om hjärta och smärta är ju också viktiga ord, på sitt sätt. :-)

Dagens bild blir förstås utmärkelsen. Håll tillgodo!

Öfsadröp - stavning oklar, men gött är det!

I dag är det öfsadröp här i bygden. Några eventuella läsare vet säkert vad det är, men för oinvigda kan jag tala om att det är det härliga, vårliga västgötska ordet för takdropp. Varför det heter som det gör har jag ingen aning om - kanske någon kan förklara? Allt behöver i och för sig inte förklaras, det är bara att luta sig tillbaka och njuta.

Några andra ord som jag fick lära mig när jag flyttade neröver landet var kiligt (med tje-ljud) och sytligt - som betyder tråkigt respektive äckligt. Fina ord det med, även om de ännu känns lite ovana i den egna munnen.

Jag pratar själv något mischmasch mellan värmländska (alltså östvärmländska, inte Bengt Alsterlindska) och västgötska. Detta har jag sedan smakfullt toppat med några stockholmska ord - till exempel bulle, plugget och muggen, i stället för taxi, skolan och toaletten.

Denna blandning har lett till att jag fått höra att jag är "så 80" - vilket förhoppningsvis syftar mer på 80-talet än på 80-årsåldern!

Nu ska jag snart ta fredag. Den här helgen ska jag försöka att vila, lösa melodikrysset, spela lite Guitar Hero, läsa böcker, kanske gå ut och fota. Jag har en mental deal med en väninna om att vi ska ha det lugnt tillsammans på varsitt håll den här helgen, för vi behöver det båda två. Det är många mil emellan, men med lite tankeöverföring ska det nog gå bra. Vi tänker nämligen väldigt lika väldigt ofta, M och jag.

Men först ska jag höra på när grabbarna spelar poker i köket. Det är pokerkväll i Rösered i kväll - lite som manlig syjunta, tror jag. Det är allså inte kortspelet som är det viktiga utan tjötandet. De kommer aldrig att erkänna detta, men jag tror vad jag vill i alla fall!

Nu får vi väl inte befara det värsta, men dagens bild blir ändå död mans hand - pokerhanden med par i svarta ess och åttor (femte kortet är okänt). Namnet kommer efter en händelse när Jack "Crooked Nose" McCall sköt ihjäl Wild Bill Hickock efter att denne fick just denna pokerhand den 2 augusti 1876. Se där, lite allmänkunskap på köpet för er som inte visste. Jag visste det inte för en stund sedan. :-)

Har ni förresten några märkliga ord att dela med er av?

Årsmötestider - känns det igen?

I kväll har vi årsmöte i Månstads IF, och som den ständige sekreterare jag är så är jag förstås redo! Det är förstås inte det enda årsmötet jag ska gå på den närmaste tiden, vilket jag säkert delar med många andra.

Jag tillhör dock den lite måhända udda skaran som gillar möten och mötesteknik.

Det är något demokratiskt fint över att alla kan komma till tals i god ordning. Ord begärs, klubbor slås i bordet, människor väljs, övriga frågor diskuteras. Men mötesteknik är också en konst att behärska. Jag lärde mig detta redan som lite kicka i ungdomsförbundet, så jag tycker nog att jag är ganska bra på det - jag kan genomföra en kontrapropositionsvotering, om så skulle behövas.

Men samtidigt kan jag förstå att det kan skrämma, eller i alla fall avhålla, en del människor från att delta i möten av olika slag. Det är ungefär samma känsla som när jag är i kyrkan. Först ska man sitta, sen ska man stå, sen ska man sitta igen, ibland ska man sjunga med, ibland inte. Ibland ska man stå eller sitta när man ska sjunga. Hela tiden med den där obehagliga rädslan för att ställa sig upp när alla andra sitter ner - som om det nu skulle spela någon roll.

Vad jag vill ha sagt är att mötesteknik är bra men att alla som använder den måste göra det med en ödmjukhet inför dem som inte har lärt sig ännu. Detsamma gäller förstås prästen i kyrkan och de där stå-sitt-ritualerna.

Jag måste också dela med mig av de roligaste klipp jag har sett på länge. Alla kattägare kommer att känna igen sig, det lovar jag. Men även ni andra kan gott titta och få er ett skratt. Håll tillgodo, glöm inte ljudet på datorn, luta er tillbaka och njut!

Först god morgon-katten. Sedan kommer det jag dessa dagar kallar OS-katten - inte helt ovanlig hemmavid. Slutligen får ni flugkatten, eller vad jag nu ska kalla denna mer säsongsbetonade kisse. Samtliga dessa skulle kunna vara mina båda darlingar Charlie och Alfred.

Dagens bild blir förstås Simon´s Cat - min alldeles egna lilla Youtube-favorit!

Puss på dig, lilla bilen!

Får jag pussa min bil? Eller gör jag mig därmed skyldig till någon märklig sorts fetischism? Och om någon ser det - finns det en risk att jag blir hämtad av personer i vita rockar, för vidare befordran till lämplig klinik?

Jag är beredd att ta risken, för i dag är jag kär i min lilla bil.

En liten ilsken varningslampa har lyst några dagar. Den föreställer något som förmodligen sitter nånstans i bilen, kanske en avgaspryl av något slag? Det är inte riktigt min hemmaplansfråga - som det heter nuförtiden.

Hur som helst var ikonen ifråga först fylld till hälften. Detta betyder enligt manualens sida 105, ett sidnummer jag har lärt mig med tiden, att jag omedelbart ska åka till verkstan. I går eftermiddag blev den plötsligt helt tom, bara konturerna på avgasprylen syntes. Det betyder (enligt samma sida 105) att det inte är lika bråttom till verkstaden. Och för en stund sedan, när jag skulle åka hem från jobbet, syntes den inte alls längre.

Piuu så skönt!

I dag får ni både ljud och bild. Först dagens sång - på tal om män i vita rockar. Det är en hit från 1966 med Napoleon XIV, eller som han egentligen hette, Jerry Samuels. Låten heter They are coming to take me away. Helsjuk låt om ni frågar mig, men den har något speciellt! Det finns dock ingen klatchig musikvideo till denna, för detta utspelar sig på den tiden då musik bara fanns på vinylskivor.

Dagens bild föreställer en busskur i vintervila. Eller nåt. Den får bli en symbol för den igensnöade kollektivtrafiken.

Jag funderar förresten på att tipsa Banverket om Röseredsvägen, fram till huset där vi bor. Den är så spårig, så vilket tåg som helst skulle kunna rälsa fram där. Den är visserligen bara enkelspårig, men den informationen låter jag gå spårlöst förbi, så var det problemet löst. :-)

Senaste flugan?

Det har börjat cirkulera en del bilder på nät och mail på flugor, döda flugor ska jag väl tillägga. Det är fotografen Magnus Muhr som har tagit bilderna. Han har plockat döda flugor i fönsterkarmar och på andra ställen där döda flugor brukar samlas, arrangerat och ritat lite.

Slutresultatet blir vansinnigt roligt tycker jag! Här bjuder jag på några bilder. Fler finns på Muhr Photography - verkligen värt ett besök!

Det är tur att vi är olika

Jag gillar livet som egen företagare. Lilla firman och jag har faktiskt samsats sedan 1996 - det är egentligen inte klokt vad åren går. Emellanåt styr jag mina dagar ganska bra själv, samtidigt som jag hör till den där sorten som har lite för svårt att säga nej, vilket gör att jag ibland inte styr det allra minsta lilla själv.

Det där har-svårt-att-säga-nej-syndromet kan jag inte skylla någon annan än mig själv för, det vet jag också, men det är ju ganska gott att känna sig "oumbärlig" ibland. :-)

En sak dock, som jag drar mig för mer än annan är bokföring. Där är vi människor olika, har jag förstått. Det är väl därför det finns både revisorer och språkvetare på vår jord.

Ja, det måste göras. Och ja, jag gör det. Men det tar allt som oftast tid att komma igång. Det finns så mycket annat man kan göra i stället, som att blogga till exempel! Men om en liten stund ska jag börja - det lovar jag mig själv i detta nu.

I morse när jag skulle åka till jobbet lyste förresten en ny liten lampa i bilen - "allvarligt motorfel". Sånt är inte roligt. Jag hoppas att lillbilen fått köldslag och att det är högst tillfälligt, för vid sidan av att bilreparationer inte är kul så är de ju sällan billiga heller. Får väl lämna in den till åklagaren. Alltså åk-lagaren. (Sorry, kunde inte låta bli. Ni fattar vilken dålig humor jag har...)

Dagens bild får bli omslaget till Magnus Ugglas platta "Om Bobbo Viking" från 1975. Självklart får ni också ett smakprov från nämnda platta - Raggarna. Jag kommer inte att skriva att det är hans bästa platta någonsin, för då kan ni ju tycka att jag är en sån där dumnostalgisk musiksnobb, och det är jag ju inte.

Men - en av hans bättre plattor är det. Lyssna och njut!

Det stora blå. Fast vitt.

Nu är vi hemkomna från Götet, från vår myshelg. Uggla, schlager och goda vänner. Livet är allt bra gott. Men kan någon klok förklara för mig hur Timoteij kunde gå vidare? Vad är det med svenska folket och blandningen Sarek-Nordman-Elena Paparizou?

Nej, tacka vet jag Darin och Alcazar. Månne jag är lite "gumsjuk" - men nog var de bättre på i stort sett alla sätt? För att inte tala om hårdrockstjejerna. Och han Bah Kuhnke.

Vilken tur vi hade förresten med SJ - Tågen Göteborg-Kalmar var nästan de enda som gick över huvud taget. Tyckte synd om tjejen på stationen som i förmiddags frågade när hon skulle kunna komma iväg till Västerås. "Tidigast halv sex i morgon bitti." Vi kom i väg i tid och hem i tid, bara fem minuter sena. Dessutom använde vi oss av fenomenet tågtaxi, dvs. vi åkte taxi ända hemifrån till tågstationen i Limmared för 38 kronor per person - det är LYX!

Väl hemma var det bara fram med skoveln.

Bilen syntes inte ens, så jag fick börja gräva fram den. Maken fick ge sig upp på ladugårdstaket tillsammans med grannarna. Det är ruskigt var mycket snö det är - precis som allt vatten i filmen "Det stora blå". Fast vitt, då.

Några bildbevis för allt jag har påstått om helgen kanske vore på sin plats. "Schlager på håll". "Bil i vintervila" samt "Grannar på tak". Håll tillgodo.

Tankar från ett hotellrum

Snö, snö, snö. Så - nu har jag gjort som salig Astrid Lindgren gjorde med sina vänner de sista åren i hennes liv. De började sina samtal med säga "döden, döden, döden". Sedan var det trista samtalsämnet avklarat.

Vilken helg vi har. Göteborg är vitt och det yr och blåser, men kulturen blommar som värsta sommaräng. I går var vi på Magnus Ugglas revy. Se den om ni har möjlighet! Roligt, kvicktänkt, vasst som bara Uggla kan. Det var verkligen en revy med primadonna, vitsar, buktaleri och massor av musik. Som sidekicks hade Uggla Annika Andersson och Per Andersson, och den sistnämndes imitation av Mikael Wiehe fick mig att skratta så att tårarna rann.

Det är gott att skratta så!

Att vi hade mycket trevligt sällskap förgyllde ju bara kvällen, som avslutades med en syrligt ljuvlig mojito i hotellfoajén framåt natten. Inte illa det heller!

Och idag var det dags för nästa kulturyttring, även den i trevligt sällskap. Genrep på Melodifestivalen. Ja, jag är schlagertokig och har alltid varit. Tycker om fest,glitter och glam och jag tycker Melodifestivalen står för samtliga. Försökte räkna efter,och jag tror att det var fjärde (möjligen femte) genrepet jag har varit på.

Gick rätt låtar vidare? Nja, Timotej var väl inte riktigt min tekopp, tyckte nog att Alcazar skulle gått direkt till Globen, men man kan väl inte alltid få som man vill.

Denna kväll avslutades på hotellet med en svindyr med urgod göteborgsk räkmacka. På menyn stod det "handpillade"räkor - och det lät ju så gott att jag bara inte kunde motstå det. Vi struntade i att göra stan osäker. Vädret, ni vet...

Nej, nu ska jag krypa till kojs. Dagens bild blir katten Alfred, för maken i all ära - men det är ändå lite tomt när Alfred inte ligger vid huvudkudden och spinner mig till sömns. :-)

Obs - kulturkvarten

Finns det programmet kvar, alltså Obs - kulturkvarten? För visst fanns det ett sådant en gång i tiden? Hos oss kör vi i alla fall Obs - kulturhelgen denna helg. Lite Uggla, lite schlager, mycket mys. Det ska bli gott.

Och jag vidhåller mer bestämt än någonsin att idrott är kultur. Anja, säger jag bara. Jag har dock noterat något intressant - att typ en minut efter att hon tog bronset i går så hade mängder av människor kommenterat det på Facebook. (Jag satt också där eftersom jag såg det, det erkänns.) I stället för att kramas i familjen, jubla, hoppa runt eller bara fira i största allmänhet går man alltså ut på Facebook direkt. Snacka om sociala medier. Funderar mycket på det där.

På tal om idrott och kultur får dagens bild bli Bajenloggan.

Anledningen till att jag föll för just Hammarby var en match på Söderstadion för många år sedan. Jag missade mål och allt annat på planen, för att hejarklacken var så häftig den kvällen. Faktum är att matchen till och med recenserades på DN:s kultursida, vilket väl måste vara det största klivet man kan ta i kulturvärlden? Och någon dag ska jag skriva om kulturspråket - för det är verkligen speciellt.

Vilket är det vackraste ord du vet?

Ibland när jag har kurser brukar jag ta en runda runt bordet där deltagarna får säga det vackraste ord de vet. Jag håller ju oftast skrivkurser i jobbet, så då kan det vara bra att bryta av tankarna med några "ojobbiga" ord. Och tro det eller ej, de vackaste orden är sällan projektbeskrivning, telefonkonferens, verksamhetsplanering eller ens datasupport. Nu kanske någon blev förvånad?

Det som alltid slår mig är att så många direkt kommer att tänka på ett naturord - sol, blomma, skogsdunge, sommaräng.

Naturord är alltså de vackraste ord vi vet, om vi ska komma på något direkt, det är jättetydligt. Varför är det så? Handlar det om allemansrättens inverkan på människans liv och tänkesätt? Är naturen en så naturlig del av våra liv eller vår längtan? Eller handlar det om att så många av våra namn faktiskt är naturnamn - Björkqvist, Granlund, Berg, Blomgren? Att vi är naturbarn helt enkelt? Jag vet inte.

Jag tycker om ordet onomatopoetisk (även om nog kärlek är det vackraste ord jag vet).

Jag gillar det mest för att det smakar så gott i munnen på något sätt. Vad det betyder? Ljudhärmande. Kråka är ett onomatopoetiskt ord, eftersom kråkan säger kra kra. Vovve likaså, för hunden säger vov (typ).

På tal om natur bjuder jag i dag på en bild från på påskliljor. Det är ett ställe i närheten av Sjötofta här i Tranemo, som varje vår fullständigt översvämmas av påskliljor. I sanning värt ett besök om ni har vägarna förbi. De har en hemsida också - www.paskliljor.nu - med massor av påskliljsbilder. Frossa och njut!

Vilket är det vackraste ord du vet?

Bland talgbollar och snötak

I dag har vi varit ute i stugan och skottat snön av taken. Vi har ju en storstuga, en gäststuga, en bastustuga och ett verktygsskjul, så många tak blir det. Maken bestämde sig dock för att satsa på storstugan - och det räckte vill jag lova.

Medan han klättrade runt på taket hade jag vilda planer på att göra en snöängel. Men efter att ha stått ute i i knähög snö en stund - blöt, kall och medelålders - bestämde jag mig för att livet var gott nog ändå. Ja, jag medger att bekvämligheten tar överhanden ibland. Men endera dagen SKA jag slänga mig i snön och bara vifta med armarna, lite wild and crazy sådär ni vet. :-)

Där ute vid stugan drabbades jag dessutom av akut sommarsugenhet. Tänk att få sitta på altanen och titta ut över sjön en sommarmorgon. Läsa lite, pussla lite, vilket vi alltid gör på sommaren - men aldrig resten av året.

Vi brukar ibland dela in ledig tid i måste, borde och vill. Varje helg ska man försöka göra något av varje. Något måste man oftast göra - tvätta, handla och sådant. Något borde man göra - plantera om blommor, röja i garderoben och det. Något vill man göra - bio, läsa goda böcker, promenera en sväng. I stugan däremot har vi skippat måstena, där finns bara borde och vill, och det är så gött!

Och hur var det med talgbollarna då?

Jo, jag har märkt att inga småpippifåglar äter av talgbollarna i år. Tydligen är det antingen fråga om dålig kvalitet eller för sträng kyla - därom tvista ornitologerna och tillverkarna. Jag vet inte vilket, och inte fåglarna heller, men de hänger där de gör - talgbollarna alltså. (Piuu - höll på att bli ett syftningsfel där, av den högre skolan...)

I dag bjuder jag på två bilder: "Make på tak" samt "Holk i vintervila". Den uppmärksamme tittaren ser att holken är en före detta brevlåda. Vi tyckte att lappen "Ingen reklam tack" skulle sitta kvar - både för fåglarnas och brevbärarens skull.

OS-edvanligt mycket tv-tittande just nu

Jag tittar mer på tv nu än jag vanligen gör, och det beror förstås på OS. Och jag måste få säga: Skidskytte och slalom i all ära, men nog är curling en av de bästa tv-sporterna? Spännande, lite som en bra deckare.

En man står hukad med fast koncentrerad blick. Vi väntar, han väntar. Till slut knuffar han iväg stenen (heter förmodligen något fint på curlingspråk). Den glider framåt. Sakta. Sakta. Han är tyst. Jag är tyst. Till och med Katarina Hulting är tyst. Helt plötsligt dyker det upp ett par karlar till som sopar banan med sina kvastar. Riktiga glidare, om ni frågar mig.

Värsta Snabba Cash!

När Katarina Hulting sedan berättar vad som egentligen hände, så blir jag djupt imponerad. Hon är otroligt duktig på att referera curling. Hon får det att låta precis så spännande som jag inte trodde att det var, om ni förstår vad jag menar.

Jag gillar sport, även om jag själv inte är mycket för själva utövandet. Jag är förvisso stolt sekreterare i Månstads IF, men det handlar mer om min förmåga att skriva protokoll än om mina talanger på fotbollsplanen. Tur att de har valt att använda mig på rätt position, tänker jag!

Nej, nu är det dags för herrarnas skidskytte. Jag rusar därför till tv:n som ett skott.

Dagens bild kanske kan vara till hjälp för vänner som längtar efter en riktig unghingst. (Om ni tänker på hästar eller inte är upp till er.) Denna brevlåda satt uppe på travbanan i Karlstad. Kanske den var full av visitkort? Kanske av något annat? Jag vet inte, men visst kan även travsport erbjuda spänning - om bara fantasin väcks.

Med en enkel tulipan...

Eller ja, den var verkligen inte enkel, den tulpanbukett som jag fick i går. Stora och många röda vackra tulpaner. Nu var det inte riktigt så romantiskt att jag fick den på Alla Hjärtans Dag av min själs älskade, utan den kom från Blomsterfrämjandet. Men den var jättefin ändå!

Av maken fick jag däremot en instruktion i rebusform, Jag klurade och funderade. Klarade en del men inte allt. Såhär löd det hela:

Boka ostraffbar dag i testosteronstinn tolftedel. Ta del av högstadiets "grislätesspråk". Hör upp när nästan en syster återuppstår - eller är det kanske hästens konstnärliga utförande som menas? I mitten finns en paus med en sydostasiatisk ö. Allt serveras tillsammans med pälsdjursprodukt och koll med X.

Vad det blev?

En sångafton i mars med Edit Piaf-musik, fika i pausen och ostbricka därtill. Allt är enkelt när man kan det. Och jag blev så glad! Jag har ännu inte sett Piaf-filmen men den finns i att-titta-på-endera-dagen-högen. Nu har vi lovat varandra att se den innan vi ska på sångkvällen.

Dagens bild blir tulpanbuketten, och visst kan man ana att det kommer en vår någon gång. Ute är det fortfarande glashalt och kallt. Men nu pratar vi inte mer om det. Titta och njut!

En helg med extra allt!

Oj, vilken härlig helg vi har haft tillsammans med min syster och hennes man i Värmland. Den har innehållit allt - rally, god mat och dryck, besök hos mamsen, stärkande promenader, lite shopping, schlager, OS och mys. Ändå har vi inte stressat nånting utan bara haft det lugnt och gott. TACK för helgen, jag är så glad över min syster!

Men kan någon förklara för mig vad som händer med 48-åriga kvinnor när de ser en kändis?

Eller ja, han var inte kändis för mig från början, men mina mer rallyinsatta vänner förklarade att den lille mannen som satt fem meter från oss och pratade i telefon var ingen mindre än Sebastian Loeb, världsmästaren i rally. Vi var nämligen i en restaurang där alla stora stjärnorna värmde sig före rallyt - Loeb, Hirvonen, Grönholm (tror jag han hette) och en massa andra.

Men inte tordes jag ta upp kameran. Nej då, jag satt där, fingrade på kameran och tyckte det var "pinigt". Men vi tog en bild på hans kartläsare Daniel Elena. Bakifrån. Genom fönstret. Ok, bilden inte blev den bästa - men det är han. Jag lovar.

Efter en stund kom även självaste världsmästaren och ställde sig intill. Så då tog vi en bild på honom med. Bakifrån. Genom fönstret. Det är den mannen till höger med täckjackan på. Jag lovar det med. Alltså förstår ni - vi frotterade oss med eliten, och jag kände inte igen en enda av dem. Snacka om pärlor för svin.

Själva tävlingen ägde rum på Färjestads travbana, vilket var kul för man fick verkligen rallykänsla. Strax utanför vår restaurang vägde de in bilarna, eller vad de nu gör när alla står på rad och kollas. (Ni hör vad bra jag är på det här.)

Men tror ni det var slut med det? Icke då. Vi tog bussen till stan och gick på lokal. Vem satt vid bordet intill om inte Per Eklund, en före detta världsmästare eller nåt, även det i rally. Och se där - äntligen ett namn som till och med jag kände igen!

Ok, ni kan väl få en bild på Sebbe, som jag numera kallar honom. Såhär ser han ut framifrån och utan dunjacka. Det kan ju vara bra för er att veta, ni som inte har träffat honom på riktigt, menar jag.

Rallybrudar!

I går var jag, min syster, maken och hennes make på Svenska Rallyt. Uj,vad di körde pöjkerna. Ja, det är i Värmland.

Värmland får verkligen rallyfrossa när det är Svenska Rallyt. Det är radiosändningar, tv-sändningar, fullt i tidningarna hela tiden. Bildbevis kommer vad det lider, jag har bland annat ett foto taget bakifrån på världsmästarens kartläsare. Det ni!

Dagens bild kommer i morgon. :-)

Sambandscentralen anropar!

Tänk vad en isfläck kan ställa till det. Först och främst förstås för den stackare som halkar och krossar sin axel - ont, ont, inte kul. Men i kölvattnet (isvattnet?) av detta följer planering, omplanering, fix och trix.

"Är ni intresserade av att göra X?"
"Skulle ni tycka att det var kul att följa med på Y?"
"Ska ni stanna över natt, förutsatt att vi har hotellrum? Ska bara kolla det först."
"Vill ni äta? I så fall vad? Ska bara kolla om det ska förbeställas."
"Hur ska ni åka? Tåg? Bil? Ska vi samåka? När och var?"

Nu tycker jag att det är kul att vara evenemangskonsult, så det är inga bekymmer med det. Men när det blir såhär, så inser man hur många komponenter det ingår i en nöjeshelg.

Jag och en väninna blir ofta arrangörer på olika resor - just för att det är så kul. En gång överlät vi dock projektledarskapet en kort stund till ett par oss närstående män. Det ledde till en spontan och oplanerad bussutflykt till en londonsk förort som vi inte alls hade tänkt att besöka - och inte de heller, även om de hävdar motsatsen. Det var ju inte alls så att vi klev på bussen åt fel håll. Så hade de tänkt hela tiden! Jaja.

Dagens bild får bli ett pussel, för det gäller ju att få bitarna på plats. Att sedan ordet "livspussel" börjar bli lika slitet som ett par gamla sockor är en helt annan sak. :-)

Kvinna eller man? Varför vill du veta?

Nej, det här inlägget ska inte handla om Fredrick Federley och hans alter ego Ursula, vilket förhoppningsfulla läsare kanske trodde av rubriken. Det skriver så många andra om. Det här inlägget ska handla om enkäter - något som jag i och för sig tycker är minst lika spännande!

Jag fyllde precis i en enkät där jag fick frågan "Är du man eller kvinna?" Inget konstigt med det. Men sedan följde den lite märkliga uppmaningen "Välj ett av alternativen."

Då börjar min något filosofiskt lagda hjärna att jobba.

Räknar enkätmakarna med att det finns en risk (eller möjlighet) att jag är bådadera? Detta var en sida med hudvårdsprodukter. Har det med frågans utformning att göra?

Men i så fall vore det väl en fördel med båda kryssen, tänker jag, för då kan de ju skicka reklam till mig för både herr- och damprodukter. Lite som Woody Allen lär ha sagt: "Bisexualitet fördubblar chanserna på lördagkvällen." Varför utesluter de då den möjligheten?

Eller ännu mer spännande: Finns det en risk (eller möjlighet) att jag inte är något av alternativen, alltså vare sig man eller kvinna? Varför tror de då att jag över huvud taget svarar på enkäter om hudvård? Hur tänker de då?

Sanna filosofer har inga svar på så futtiga frågor. Men jag tyckte att det var roligt att fundera på det här en stund.

Dagens bild föreställer två kattungar som fick för sig att filosofera i ett par av mina blomkrukor. Tanken från början var att en stor och vacker änglatrumpet skulle komma upp ur den ena krukan, men jag har allt som oftast en trädgård i träda. (Det är väl därför det heter så. En gård i träda - en trädgård.)

Katterna ser ut att ha det gott. Om det är han- eller honkatter vet jag inte. Men de svarar inte på enkäter så det spelar ingen roll.

Biljetter och knäppgökar

Är det nån som känner för att se Magnus Uggla i Göteborg den 19 februari eller möjligen genrepet på schlagerfestivalen i samma stad den 20 februari? Vi har ett par biljetter över. En myspyshelg i storstadsmiljö - vore inte det något?

Så kan det gå när kära väninnor spräcker axlar i huvudstäder. Morr för taskig snöröjning säger jag!

Dagens bild får bli en vinterbild. Detta är den knäppgök (det heter faktiskt så) som jag har i rabatten och som vaktar mitt ogräs. Jag tror inte att mina grannar har någon sådan, men så har de inget ogräs heller, stackarna!

Han borde ha plockats in i höstas, men nu fick han bli en vinterpippi i stället. Och visst ser han lika gladknäpp ut för det. :-)

Damklubben - finare än nåt!

Jag är med i en damklubb. Visst är det fint? Månstads IF:s damklubb.

Jag menar verkligen att det är fint, så ingen uppfattar det som ironi på något sätt. (Svårt det där med hur man uppfattas, när man har ett ben i stan och ett på landet.)

Jag flyttade till Månstad 1998, från stora staden. I mitt förra liv var damklubbar inget jag sysslade med. Då tyckte jag nog att det fanns en doft av gammalt över det, lite som kyrkliga syföreningen eller så, och att det lät ruskigt ojämställt. Men oj, vad jag har ändrat uppfattning.

Just det här med jämställdhet är något som jag funderar mycket på.

Är det ojämställt med damklubbar? Nej, inte som jag ser det. Inte numera. För mig handlar det om värdering - hur man själv och andra värderar och uppskattar insatsen. För mig handlar det också om att få möjlighet att utvecklas inom det man tycker om och trivs med. (Observera att jag inte skriver "det man är bäst på" - för det är klart att jag blir bäst på att hänga gardiner om det alltid är jag som gör det. Därmed inte sagt att jag utvecklas av det eller trivs med det.)

Månstads IF:s damklubb ger mig ett sammanhang och en tillhörighet i Månstad. Vi gör det vi trivs med och vi har kul under tiden. Vi bidrar till föreningens fortlevnad och vi uppskattas för det. Det är helt enkelt bra att damklubben finns, och då finns det ju ingen anledning att den inte ska finnas, eller?

Är det då ojämställt med vårdnadsbidrag eller hushållsnära tjänster? Ja, men på helt andra grunder. Den argumentationen tar jag någon annan dag.

Damklubben planerar förresten att ha möte den 12 mars, så lystring alla Månstad IF-damer. Lite taco, lite planering, lite samling i parken. Kallelse kommer snart till en brevlåda nära dig. Välkommen!

Dagens bild får väl bli en bild på damer, jag ser ingen annan råd. Detta är jag, min syster och mina systerdöttrar för några år sedan. Girl power!

Konfliktlösning

Helt plötsligt insåg jag att det är måndag igen. Måndag är lika med långt till fredag. Men - vart tog helgen vägen? Just ja, jag satt vid datorn.

Jag hade ju datastrul här i fredags, och gudskelov var datorn på bra humör i morse, lite kinkig med inkonsekvensen men annars så gick det bra. Däremot strulade lillburken hemma i helgen, när jag nu skulle vara snäll och installera ett antivirusprogram. Då krockade det med ett annat program - en konflikt, fick jag reda på. Då funkade inte den heller.

Varför är tekniken emot mig just nu? Jag som alltid är så välvilligt inställd till densamma? Ett av livets små mysterier.

Dagens bild får bli en fortsättning på temat roliga kalas. Detta är tagit när vi hade oktoberfest i Månstad för några år sedan. Visst är vi fina? Nu ska jag hasta på möte, eller "Hasta? Javisst ja!" som jag brukar utbrista ibland.

(Nej, det gör jag verkligen inte, men det är det närmaste Terminators "Hasta la vista" jag någonsin kommer.)

Är det bara jag och min fantasi?

Jag gillar att tävla på nätet - slogantävlingar, rim och ramsor, korsord. I dag hittade jag den här tävlingen, men jag vet inte om det är en tävling för en anständig medelålders kvinna. Vad tycker ni? Är det bara jag och min fantasi som ställer till det? *skammens rodnad*

Kunde hur som helst inte undanhålla er, och lycka till i tävlingen!

http://www.e-kon.se/

Dagens bild: Ett par kor vi råkade på när vi var ute och red en gång.

"Men lilla fil, inte visste jag att du kände så..."

Jag har genom åren suttit vid min dator timme ut och timme in, utan att veta att jag har filer som känner sig överblivna. Och jag som så gärna vill ta hand om allt och alla - skam på mig (alltså shame on me) som inte har tagit tag i detta tidigare!

Det hela upptäcktes när min dator fick tokspel i går, strax innan jag skulle gå hem. Helt plötsligt fungerade ingenting. Den låste sig, diskkontrollerade och hävdade att disken var inkonsekvent (som om den annars alltså är konsekvent i sitt handlande, vilket jag tycker är mycket tveksamt). Som grädde på moset fick jag alltså besked om att mina filer var överblivna och att mitt operativsystem inte var äkta - vilket det är, bara så ni vet.

Det är i sådana lägen jag vill ha en fast anställning någonstans, ett kontor med telefonlista, en datasupport att ringa till.

Jag försökte i alla fall ha is i magen och startade om datorn några gånger, lugnt och metodiskt (nja), och när jag väl hade fått igång den säkerhetskopierade jag ALLT som fanns på min dator.

Vi får väl se hur den beter sig på måndag morgon.

Det är min allra bästa tid i veckan att ta en fajt, om det skulle vara så. Det bästa är nog att röka fredspipa och göra en omstart i vårt förhållande. Det var kanske bara så att mina filer kände sig allt för övergivna, allt för länge. Då kan ju den mest sansade få ett litet känsloutbrott. Har jag hört. :-)

Dagens bild får symbolisera människans litenhet gentemot tekniken, men också att den allra kaxigaste dator kan känna sig lite överbliven ibland. Värt att tänka på.

Härifrån till evigheten

Minnesgoda läsare kanske minns min cliffhanger (klipphängare?) för ett par dagar sedan om romantik i vattenbrynet.

Här kommer min och Jannes egenhändiga variant på detta från vår bröllopsresa till Dominikanska republiken. Jag har numera full förståelse för att skådespelarnas liv inte är så glamourlöst och glassigt som det ibland kan tyckas. Vi försökte se redigt romantiska ut - men det är inte helt lätt när man hela tiden översköljs av sand och saltvatten. Dessutom tittade övriga strandgäster lite märkligt på oss, vilket gjorde att den där "vi är öde på stranden"-känslan liksom inte infann sig.

Varför då detta tema och detta slit?

Jo, på vigselringen står det "From here to eternity" - vilket också är titeln på den film som scenen är hämtad från. Detsamma stod i annonsen när vi gifte oss. Självklart måste vi då ha en bild som befäster det hela, eller hur?

Och vi hade väldigt kul när vi tog fotot!

Jag vill ha boktips!

Tänk vad glad jag skulle bli om var och en som läser detta har lust att ge mig en kommentar med ett boktips. Vilken bok får jag inte missa i vår?

Själv har jag nyligen läst Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist - en underbar liten bok som ni inte får missa!

Ett utdrag (hämtat från www.albertbonniersforlag.se):

Vi var alltid ute på landet om somrarna. Vi åkte inte på någon semester, vi åkte ut till landet och där var vi. Alla tre, jag och mamma och pappa, trots att mina föräldrar var skilda sedan flera år tillbaka. Vi sov i samma säng i sommarstugan. Pappa längst ut, jag i mitten och mamma längst in mot stenväggen.

Där på landet fanns hundarna. Och katterna. Och papegojorna och getterna och ormarna och sköldpaddorna. Och rävvalpen som pappa sköt. Ormarna som mamma smugglade i behån genom tullen i Helsingör. Undulaterna som jag stampade ihjäl, kattungarna som pappa lade på komposten. Råttorna som tinades i mikron. Där fanns allt.

Numera har pappa en hund och en etta i Vålberg. Mamma har en allergisk pojkvän. Jag har en katt, en mamma, en pappa och mammas allergiske pojkvän.

Snälla ni, läs denna!

(Men ni som är med i samma bokcirkel som jag i Månstad kan ju vänta lite, för snart kanske den finns i en bokcirkel nära dig.)

Varför är jag inte betongarbetare?

Tänk om jag vore vårdbiträde eller sjuksköterska, eller varför inte betongarbetare. Då hade jag blivit omtalad i partiledardebatten häromkvällen. Många gånger. Tillsammans med gruppen "vanligt folk" förstås - och jag som trodde att alla var unika. Det känns liksom lite roligare att vara speciell, men det kanske bara är jag som känner så?

Faktum kvarstår att politikerspråk inte alltid är så variationsrikt.

Dagens bild föreställer Burt Lancaster och Deborah Kerr i en klassisk scen från "Härifrån till evigheten" (bilden är hämtad från Wikipedia). En annan dag ska ni få se en variant på den, som jag personligen är mer förtjust i. Men visst ser det otroligt romantiskt ut?

Vem är det som väljer ut mig?

Jag får ofta mail med rubriken "Ditt lån är klart", "Låna 10 000 utan säkerhet", "Du är utvald" osv. (Jag får minst lika ofta erbjudanden om att köpa Viagra, men där känner jag bara att de varit lite slarviga i målgruppsanalysen.) Jag brukar bara klicka bort alla dessa låneerbjudanden, men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka.

Tänk om jag just den dagen har en tvåa på bilbesiktningen och det kostar massor att laga. Tänk om jag precis har bitit av en plomb och bara måste till tandläkaren. Tänk om en av katterna verkar vara lite sjuk och kanske skulle behöva besöka veterinär.

Tänk om...

Långivarna hoppas väl att deras mail ska komma till mig just en sådan dag. Det är så lätt att säga att det bara är att låta bli - det vet väl alla att räntorna på såna lån är skyhöga, att det är vansinne att hoppa dessa erbjudanden. Och visst, det är det. Men samtidigt blir jag skrämd av tillgängligheten. Ett knapptryck bort, ett kort sms, så sätts pengarna in på mitt konto. "Otäckt var ordet" sa Bull.

Jaja, nu ska jag jobba en stund.

Dagens bild visar Månstad i vinter. Det gula huset till vänster är vårt hus. Det röda är grannens. Allt det vita är snö. Det borde vara skottpengar på snö för fler än för dem som jobbar i snösvängen!

Måndagsmys - finns det?

Tycker det är intressant när nya begrepp liksom klistrar sig fast hos människor. Fredagsmys är ett sådant. Jag gillar uttrycket. Det är precis så mysigt som det låter.

Sökte på ordet "fredagsmys" på Google, denna källa till visdom, och konstaterade att jag fick 224 000 (!) träffar.

Vill ni ha lite fredagsmyskänsla, så kolla här. Ja, jag vet att det är reklam, men medge att den är rätt bra! Detta är dessutom en långversion med tonartshöjning och allt. Mitt schlagerhjärta tar glädjeskutt!

Dagens bild får väl bli lite snacks-salig den också.


Och varför jag skriver om detta? För att det är måndag i dag.