Kan det bli några pengar tro?

I dag har J och jag varit på möte hos det fria föreningslivet. Jag har sagt det förut och jag säger det igen - hej, vad kraft det finns hos många människor! Skälet till att jag var med är att jag med viss framgång (sade hon aningen generat och ödmjukt) har hjälpt Månstads IF att söka pengar från olika stiftelser och fonder, och ryktet har tydligen spritt sig. Nu vill dessa nya föreningar att jag ska hjälpa dem att söka pengar och jag ska göra ett försök.

Det finns ju mängder av föreningar och lika många stiftelser och fonder. De handlar bara om att föra ihop dem på ett smart sätt!

Det är kul att kolla bland gamla fonder. I Kristinehamn finns t.ex. en fond för sjömansänkor, för det är faktiskt en gammal redarstad, trots att det ligger vid insjö. Det finns också mängder av fonder för "barns och ungas bildning och fostran" och min favoritfond är den fond jag hittade för "kvinnor som sett bättre dagar".

(Nej, jag sökte inget ur den, om du nu trodde det.)

Dagens bild får bli en bild som symboliserar en del av mitt liv, om man vill vara lite djup. Men vill man vara lite grundare i betraktelsesättet är det bara ett resultat av att jag lekte med kameran. :-)

Nu sitter jag och tittar på Gynekologen i Askim - en serie som jag missade helt när den gick förra gången, men många säger att den var jättebra. Nu ska jag bilda mig en egen uppfattning. Har du sett den tidigare? Vad tycker du?

Musik är livet

I går var vi i Götet och såg Sunset Boulevard på GöteborgsOperan, och den var verkligen bra! Vacker musik och ett sceneri som var helt otroligt. Vi satt på fjärde bänk, vilket gjorde att vi även kunde se dirigenten och hans pinne i orkesterdiket. Ok, vi var tvungna att luta oss fram lite, men ändå.

Historien grundar sig på en gammal svart-vit rulle från 1950 - du kan läsa mer om den - här. Den är mycket sevärd. (Vill du låna den har jag den på dvd.)

Musikalversionen är skriven av Andrew Lloyd Webber. När den sattes upp på Broadway var det Glenn Close som spelade huvudrollen Norma Desmond, i går vad det Gunilla Backman som axlade rollen med den äran, men mest fascinerad var jag nog av Fred Johanson som spelade Max von Mayerling. Han har en basröst som går utöver det mesta jag har hört.

Vill du se ett smakprov från musikalen? Kolla - här.

En kort sammanfattning av resten av resan: trevligt sällskap, vacker utsikt, räkmacka på Gothia Towers, mauritiansk rom, taxiresor, spotifynostalgi, mojito, hotellfrukost, tågtaxi och allmänt mys.Tack S och T för härlig helg - det gör vi om snart!

Dagens bilder får bli Liseberg i motljus. Har du haft en bra helg?

Stopp och belägg

Stopp och belägg - det är fredag igen. Och hur gick det till? Veckorna bara rusar iväg. Och nu sitter jag och J i soffan (läst det förut?) och tittar på tv.

Det är fredagsmys à la Norrgården. Men i kväll är det en höjdarkväll på tv - Alice i Underlandet med Johnny Depp som Hattmakaren. Det är en riktigt bra sagofilm, vilket är det bland det bästa jag vet. Dessutom älskar jag allt med Johnny Boy, det är säkert. Två filmtips i lite av samma genre är Big Fish, en underbar rulle, och Kalle och Chokladfabriken - båda regisserade av mästerregissören Tim Burton.

I går blev jag glad, för en ny bekantskap ringde.

Det är sällan man kan sitta och prata i dryga halvtimmen men en människa man bara börjat lärt känna, men samtalet bara rann på. Så kul! Jag har en känsla av att det kan bli många långa samtal där. Har ni förresten tänkt på att det blir allt svårare med åren att få nya bekantskaper? Många har liksom sitt fixat och ordnat sitt liv och sin bekantskapskrets redan, så det är sällan man fyller på med nya vänner. Men ni minns väl slutrepliken i Casablanca?

- This could be the beginning of a beautiful friendship.

Han hade nog rätt där, Bogart.

I övrigt har vi stopp i avloppet i köket. Igen. Det finns bra och det finns dåliga saker med att ha hus, det är sant. Tur att man kan pigga upp sig med god mat och god film - och i morgon drar vi till Göteborgsoperan för att se Sunset Boulevard. Kulturhelg igen alltså. Slutrepliken i den filmen är förresten:

- I am ready for my close-up.

Dagens bilder får bli en ögonblicksskildring från en fredag í Månstad - mat. Det blev fläskfilé i ugn med broccoli, bacon, ketjap manis-sås och ädelost, gratinerad med ost på toppen och serverad med en god sallad, tillagat enligt alla LCHF-konstens regler.

Vad har du ätit till fredagsmyset i kväll?

Romantisk nostalgi

I går, när jag såg Stockholms stadshus, kom jag att tänka på när J och jag gifte oss. Det var den 30 december 2007 - en kall Stockholmsdag fylld av värme.

Vi gifte oss i stadshuset exakt klockan 15.05. Varför just den tiden? Jo, det var just 15.05 den 17 april 1998 som buss 830 från rullade in på Cityterminalen i Stockholm den första gången vi träffades. Vi chattade oss ju till kärleken, men internet i all ära - förr eller senare vill man ju träffas IRL, som det så tjusigt heter. Och det var alltså klockan 15.05.

Att det blev just stadshuset just då berodde på en massa saker.

Vi hade långt tidigare bokat resa till Dominikanska republiken med avresa på nyårsafton. Efter ett tag kom vi på att den resan skulle passa alldeles utmärkt som bröllopsresa. Kanske man till och med kunde vigas där? Men vem skulle viga oss? Hur fungerar sådant där?

Vårt ressällskap var B och C, vilka rest med oss flera gånger tidigare. B har dessutom varit stadsdirektör i Stockholm, och en sådan person borde väl ha vigselrätt, tänkte vi. Men icke. Efter en del administrativt trixande fick han ändå länsstyrelsens tillstånd (jo, det är de som tillåter sådant) att viga just oss, just den dagen, just i Sverige. Inga andra, ingen annan dag, ingen annanstans. Så fick det bli. Som stadsdirektör hade han ju Stockholms stadshus som sin arbetsplats, så det passade alldeles utmärkt som vigselplats.

Jag och J hade åkt upp en kväll tidigare, och någon gång efter lunch på bröllopsdagen tog vi en lååång blå limousine (dvs. 3:ans buss) till stadshuset. Detta var en lördag, så några visningar var inbokade. Den sista visningen var klockan 15.00 och den bestod av en kinesisk grupp.

Scenen blev alltså följande:

En grupp på 10-15 kineser irrar runt i ett för övrigt tomt stadshus, de kommer in i vigselrummet och där står fem finklädda personer och trampar otåligt, varav en kvinna håller lite nervöst i en brudbukett. De såg rätt förvånade ut, kan jag lova. Men på rätt klockslag sade vi ja, alla torkade varsin tår, och sedan var det dags för bröllopsvalsen. Vi hade tagit med oss en bärbar cd-spelare, så ett eluttag senare var musiken igång och vi valsade alldeles ensamma i Gyllene salen. Ganska mäktigt faktiskt!

Efteråt hade vittnet E ordnat med skumpa och picknick ute på Stadshuskajen och självklart var Stockholm vackare än något just denna kväll.

Musiken?

Som inledning hade vi  Conquest of Paradise av Vangelis, en melodi vi hörde första gången på vår första semester på Santorini 1998. Den är så pampig och vacker! Efter att vi sagt ja spelades Have I told you lately that I love you med Van Morrison, inte helt oromantisk, om jag säger så. Bröllopsvalsen dansades till De vackraste orden Cajsa-Stina Åkerström (länk här nedan).

Luta dig tillbaka och njut av vacker musik. Dagens bilder får förstås bli några bilder från bröllopet. Svara ärligt - är jag väldigt fjompiskt romantisk nu? Men det är ju så mysigt att vara det ibland...

Nya resor, nya bekantskaper

Som ni vet är jag ofta ute och åker tåg. Så även i dag. Jag älskar att åka tåg för man träffar på så många spännande människor! En gång mötte jag en kille med rastaflätor och färgglada kläder. Han visade sig ha jobbat med gatuteater i Afrika. En annan satt jag bredvid en ung grabb som var fackligt aktiv och så engagerad så att jag blev alldeles matt och jätteglad att det fortfarande finns unga människor som brinner för det de tror på. Ytterligare en resa berikades av ett samtal med en kvinna från Halland som jobbade med köttdjur på en gård.

I dag är jag på väg från Stockholm och bredvid mig har jag en herre som jobbar med vattenvård inom länsstyrelsen i Skåne. Jag har lärt mig massor om täckdikning och våtmarker. Det ni!

(Han är och fikar just nu; det är därför jag kan skriva om honom. :-))

Jag har alltså lämnat Stockholm bakom mig för den här gången. Innan jag for passade jag på att ta ett foto på Stockholms stadshus i kvällsljus - det var där J och jag gifte oss och dansade brudvals alldeles själva i Gyllene salen till tonerna av Caisa-Stina Åkerström från en medburen cd-spelare. Det är få förunnat, kan jag lova. Nämnda stadshus i kvällsljus får alltså bli dagens bild.

Jag hållit kurs i dag, vad har du gjort?

Jag får spader - men varför då?

En del uttryck använder man utan att riktigt veta varför. Ett sådant är att man "får spader", vilket Jenny påpekade i en kommentar häromdagen. Var kommer det ifrån? Nyfiken som jag är var jag ju tvungen att luska runt på nätet lite, och där hittade jag följande hos tidningen Corren (något sammanfattat):

Enligt Svenska Akademiens ordlista har ordet "spader" två betydelser: dels en färg i kortspel, dels uttrycket "att få spader" vilket är detsamma som "bli tokig" enligt ordlistan. I Nationalencyklopedin (NE) står det att läsa att uttrycket finns belagt sedan 1949 och att det troligen är en ombildning av "spatt".

Det kan stämma för i Värmland sade vi att "man får spatt" i samma betydelse som att man får spader. Där ser man.

Corren fortsätter:

Spatt betyder "kronisk deformerande inflammation i has", enligt NE, och är känt sedan cirka 1640 . Det kommer från lågtyskans "spat" med samma betydelse som i sin tur är besläktat med "spatten" som betyder att skälva (särskilt om häst). Här finns alltså sambandet: Man skakar helt enkelt för att man är upprörd.

Så nu vet vi det! :-)

Dagens bilder kommer från det allra sötaste lilla hotellrum i Stockholm, där jag tillbringar kvällen. Kristallkrona och allt! Och ni får också ett bildbevis på att jag bor väldigt nära Stomatolskylten på Södermalm - den skymtar fram runt hörnet utanför fönstret.

Har du något uttryck du funderar över? Det var ju riktigt kul att vara språkdetektiv!

Guldstund i soffan

I kväll har jag en guldstund i tv-soffan. Det är nämligen dags för Guldbaggegala! Det är en av de få tv-galor under året som jag verkligen gillar, för jag älskar film. I år är Petra Mede programledare och vi får se hur hon fixar det - snyggt förnamn har hon ju i alla fall, vilket borgar för kvalitet, eller hur?

Jag funderade på vilken svenska film jag tyckte var bäst under förra året, men jag såg nog inte alls så många som jag borde, inser jag. En hel del har jag verkligen kvar - Hämnden, Cornelis och Svinalängorna för att nämna några. Några av dem jag har sett är Himlen är oskyldigt blå, som jag verkligen gillade, och Snabba Cash (den kom väl förra året?).

Dagens bild får bli Peter Dalle från Himlen är oskyldigt blå, en roll som han gjorde med den äran. Vilken favorit har du bland de svenska filmerna från ifjol?

En helt vanlig dag - tråkmåns ligger på staketet

Ibland när dagarna liksom bara går brukar J säga "En helt vanlig dag - tråkmåns ligger på staketet". Han hävdar att det kommer från den (enligt honom) nästan världskända tv-serien Rabalder - en serie som jag inte alls kommer ihåg.

Han är visserligen två år yngre än mig, men inte ska väl det spela så stor roll?

De enda barnprogram jag kommer ihåg är Pellepennan och Suddegumman samt Löjliga familjerna - där man visade en kortlek och berättade till den, om jag minns rätt. Jag har också för mig att Pellepennan och Suddegummans barn hette Stumpen och lilla Sudderuttan. Där kan man snacka om ordvitsar som hette duga!

Tänk om man skulle visa de serierna nu - dagens ungar skulle få spader, eller vad tror ni?

I dag är det i alla fall en helt vanlig dag. Det har inte hänt så mycket mer än att jag suttit och jobbat ett tag. En helt vanlig dag alltså. Men nu ska jag dra ner till tv-rummet och sätta mig och virka lite.

Jo, jag har köpt ett handarbete - för första gången på massor av år. Det blir, i ärlighetens namn, lite för många datortimmar i mitt liv numera, även om jag gillar just den här bloggskrivande datorsysslan mer än mycket annat. Virkningen är inte på något sätt redo för att visas upp ännu, men förr eller senare får ni nog se mästerverket (eller möjligen mästervirket?)

Dagens bild får bli just Pellepennan och Suddegumman. Vad kommer du ihåg för barnprogram från din barndom?

Det kanske är fånigt...

Jag erkänner att det kanske är fånigt, men det bjuder jag på, men jag blev faktiskt lite smickrad när jag blev omnämnd i Månstadsrevyn i kväll. Kanske jag är lite av en lokalkändis nu? :-)

Nej, jag tar det inte så allvarligt som det låter, men kul är det!

Det var alltså revykväll i kväll i Månstad, vilket jag har puffat för några dagar. Ni som inte är från Månstad kan nog aldrig riktigt förstå hur imponerande den revyn är! Drygt 150 personer trivdes i bygdegården i kväll, vilket är rätt stor andel av Månstads dryga 370 invånare. Och revyn är så lokal en revy bara kan vara, för alla som apostroferas är Månstadsbor.

I dag var det sketcher av olika slag, som sig bör i en revy, och dessutom två filmer - CSI Sibbarp, som handlade om den grannsamverkan vi har här, och Halv åtta hos mig med fyra Månstadsbor i 4H-gängets version och variant.

Och jag måste förstås berätta om mitt omnämnande, även om min blygsamhet egentligen skulle förbjuda mig. En tjej kom ut på scenen med ett papper i handen. På papperet stod det "ORGEL". Hon sade något typ:

- Det finns jobb och så finns det jobb. Hon Petra Vainionpää jobbar ju med att böja ord. Men det kan ju inte vara så svårt, eller? Kolla, vad enkelt det är...

Och så böjde hon papperet. Kort och effektfullt, eller hur?

Dagens bild (eller rättare sagt nattens) får bli ett par bilder från revyn. Jag satt inte värst nära, så den är inte så bra, men har vi tur kommer det fler bilder på Facebook längre fram, för er som har det. Ni får också en bild av de signerade idolkort som fanns utlagda på borden i lokalen. Lagom Månstadskaxigt tycker jag nog.

Visste ni förresten att 4H betyder Huvud, Hand, Hjärta och Hälsa?

Lokalrevyer - det är mitt liv det se´!

Ikväll har jag och J varit på lokalrevy i Gällstad, tillsammans med vännerna R och G. Jag är så imponerad av all den kraft som finns överallt här på landsbygden. Åtta personer på scenen var jätteroliga i över två timmar! Egenhändigt material, sång och dans, roliga sketcher. Festligt, folkligt och fullsatt helt enkelt.

Dessutom - tänk vad timmar av träning och engagemang de har lagt ner. Jag är djupt imponerad!

Och det här är verkligen en revyhelg av stora mått, för i morgon har 4H sin årliga revy här i Månstad. Det är ett gäng unga människor som år efter år sätter ihop en egen revy om livet här i Månstad. Och ingen går säker. Vi får väl se om jag och J klarar oss i år, förra året fick vi en rolig liten släng om att Petra gillar gamla saker och eftersom M (förra frun) hade lagt ut J på Blocket (bättre begagnad), så slog Petra till direkt!

Humor helt i min smak. :-)

Jag brukar ju skryta om Månstad jämt och ständigt, och det är verkligen något speciellt som finns här. Exempelvis kallade revygänget till presskonferens förra helgen, vilket resulterade i artiklar både i Ulricehamnstidningen och Borås Tidning. Vi snackar alltså om en revy som har endast en föreställning och som är väldig lokal. Visst är det ljuvligt kaxigt att kalla till presskonferens då? Men det funkade ju!

Man har dessutom lagt ut en trailer på Facebook som går under namnet CSI Síbbarp (vilket alltså är en av byarna i Månstad).

Dagens bild får bli en liten bild, för det är den enda bild jag lyckades få tag på av 4H-gänget. Jag tror att det är från förra årets revy, men helt säker är jag inte.

Vad gör du i helgen?

Jag - en varulv?

De lärde tvistar om huruvida fullmånen påverkar sömnen eller inte. Jag vet att den gör det. Det spelar ingen roll om jag vet att månen är så full att den håller håller på att spricka eller inte, jag sover som en kratta ändå. Eller rättare sagt - jag sover nästan inte alls.

Jag sökte lite på nätet och hittade en artikel som styrker min tes, även om den också menar att det är en myt. Pfft, säger jag - ska inte media komma med sanning och bara sanning? Hålla på sådär och komma med två teser?

Men ska jag vara ärlig är jag inte säker på att man kan lita på en artikel som skriver "Schweiziska forskare" med stort S mitt i meningen, typ: "Det hävdar i alla fall Schweiziska forskare". Det är ju bara ett vanligt adjektiv, för bövelen! Om du är intresserad (ändå) finns artikeln - här.

På tal om månen. Har ni tänkt på att Fredrik Åkare och fröken Cecilia Lind dansar i 14 dagar i Cornelis ballad om de två? I första versen står det:

Från Öckerö loge hörs dragspel och bas
och fullmånen lyser som var den av glas.

Men i sista versen står det:

Och stjärnorna vandra och timmarna fly
och Fredrik är gammal men månen är ny.

Och mellan nymåne och fullmåne är det som bekant 14 dagar. Sådant noterar man när man är språknörd. :-)

I övrigt har jag haft det jättetrevligt i dag, inte minst tack vare fikat med nyvunna och nyfunna bloggkompisen Anna. Vi satt och tjatade i nästan en timme som om vi hade känt varandra i evigheter! Både kaffet och umgänget smakade verkligen mer i form av en ny bekantskap som jag hoppas att jag får anledning och möjlighet att odla.

Jag har faktiskt bloggat i nästan exakt ett år nu, och det har verkligen berikat både mitt språk och mitt liv. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Tack ni som läser! Det började som en väldigt introvert företeelse, mest för min egen skull, men nu vet jag ju faktiskt att ni är några som läser. Det värmer verkligen.

Dagens bild får bli tussilago. Varför? Jo, i morse märkte jag för första gången att det faktiskt är lite ljusare på morgonen nu än det var för några veckor sedan - det första vårtecknet alltså! Har du sett något enda litet vårtecken ännu?

Bibliotekstjuven

Jag följer sällan serier på tv, det blir liksom inte tid till det. Men nu är jag fast i en miniserie på SVT1 - Bibliotekstjuven. Har ni sett den? Det handlar om en kille som jobbar på Kungliga Biblioteket och som stjäl böcker. Väldigt dyra böcker. Det är en av Skarsgårdspojkarna som spelar självaste tjuven.

Historien är byggd på en verklig händelse och efter lite letande på detta under bara Internet hittade jag en artikel om detta - läs här.

I övrigt tillbringas kvällen med datorn i knäet. Jag sitter nämligen och gör i ordning handlingar till Månstads IF:s årsmöte om några veckor, och eftersom jag är sekreterare faller det på min lott. Ingen tung börda dock, utan det är bara lite mysigt kvällspyssel.

J sitter bredvid och båda katterna är här också. Stora kissen Alfred kliar sig lite oroligt i vänstra örat ibland och "ryster" med huvudet. Undrar om han har fått öronskabb? Är det någon här som vet om innekatter kan få det? Vi har ju en utekatt också, Charlie, men hon visar inga som helst sådana symtom. Jag får nog kolla med någon veterinär - om jag inte har någon sådan som läsare förstås! :-)

Dagens bilder får bli katterna - först vackre Alfred, som dock ser lite trött och barsk ut på den här bilden, men så är han ju 14 år också, sedan lika vackra Charlie, när hon ligger och vilar.Visst är de fina?

Lite hindu, anyone?

Två av dagarna på Mauritius var vi på utflykt med hyrd chaufför och bil. Den första dagen kunde chauffören bra engelska, vilket gjorde att vi frågade och han svarade mest hela tiden. Den andra dagen kunde chauffören nästan ingen engelska alls, och eftersom ingen av oss är direkt slängd på creol, så blev den resan liksom lite tystare av sig.

Den första chauffören var hindu. Väldigt mycket hindu, faktiskt. Så mycket att den dagen avslutades med en formidabel föreläsning om Vishnu, Shiva och mängder av andra gudar och djur. Han hävdade bland annat att ormar var jordens renaste djur för att ingen orm är giftig när den föds utan att giftet ansamlas när ormen samlar upp jordens gifter. Därför bör vi helga just ormar.

Vi funderade på om vi skulle berätta om vrålgiftiga svenska huggormsbarn, men vi lade ner det.

Det intressanta med den dagen var dock att han tog med oss till ett stort hinduiskt tempel. Det fanns små tempel i snart sagt varje by, men detta var något i hästväg. Där fanns bland annat en anlagd sjö, vars vatten delvis var hämtat från den heliga floden Ganges. Därtill fanns mängder av otroligt vackra avbildningar av de olika gudarna. Alldeles i närheten fanns en enorm staty av Shiva. Den var 40 meter hög och av betong. Otroligt vacker och detaljrik. Den låg på en plats dit hinduerna på Mauritius (cirka 60 procent av befolkningen är hinduer) brukade vallfärda i februari varje år.

Dagens bilder är från templet och statyn. Visste ni förresten att Buddha från början var hindu? Det hade jag ingen aning om. En gammal skolkunskap som satt kvar var emellertid att Buddha egentligen hette Siddharta Gautama. Det imponerade på chaffisen att jag visste det. :-)

Nu är det handboll på gång. Tror du att Sverige klår Argentina i kväll?

Lite besviken är jag allt

Jag var på bio i går och såg Ängalgård 3. Detta innebar att jag missade Solsidan, vilket i och för sig går att gottgöra på SVT Play, om jag kom mig för att sätta mig där. Jag förstår inte att det ska vara så svårt att få det gjort. Vanans makt är stor. Tv ska ses på tv, dator är för datorsaker .

Men visst kan man missa något tv-program ibland, om man får chansen att se en bra film. Men Änglagård 3 var inte bra. Tyvärr.

Jag har ju bott både i storstad och i by, så jag tycker att jag känner till båda sorterna ganska väl. Därför blir jag så irriterad när man skildrar den ena eller andra typen utifrån allt för stela och trista schabloner. Damerna i byn var inskränta och smått elaka. Alla kor sprang som besatta så fort det kom en bil (vilka kor gör det?) osv. Visst kan man dra ut linjerna i en film, men då ska det göras kärleksfullt.

Exempelvis fanns en pastorsadjunkt som gavs lite "homostuk" - han bakade gelétårtor oavbrutet, när han inte dansade runt i prästgården, och i en scen sjöng han "Varför försaka en enda lite stilla flirt?" till dragspel med ljus stämma (kallas det countertenor måntro?) i sin ensamhet och lite vemodigt sådär, efter att han hade pussat Rikard Wolff på handen. Ville Nutley ha ett homotema hade det väl varit lika bra att safta på så att historien hade tagit lite fart. En "omöjlig" relation mellan pastorsadjunkten och Zack - det hade varit något att testa landsbygdens tolerans med.

 Dessutom fanns det andra trådar som aldrig följdes upp. Något flygplan som flög runt helt utan anledning. Nån pappakonflikt som aldrig löstes. Nej, det var ingen film som gav mersmak. Synd, för Nutley kan verkligen skildra både landsbygd, småstad och folksjäl när han vill, t.ex. i "Under solen" och "Black Jack".

Men det finns ändå saker att glädjas åt. På torsdag ska jag träffa bloggerskan A på en fika. Sådant är kul! Vem sade att internet är asocialt? Inte jag i alla fall!

Dagens bild får kommer från den första Änglagårdsfilmen, för den gillade jag nämligen mycker mer. Men visst har vi alla blivit 16 år äldre sedan dess. Vad såg du på bio senast?

Jag - en tjuv...

Det är lika bra att erkänna. Jag gör olagliga saker ibland - eller jag tror att jag gör det . När vi är på semester utomlands brukar jag nämligen alltid ta med mig något blomskott eller några frön hem som minne. En del samlar på dockor, andra på kokböcker. Jag samlar på frön och blommor.

Detta med olagligheten handlar om att jag tror att man varken får föra in eller föra ut växer från olika länder. Ni får gärna rätta mig om jag har fel, men jag tänker nog fortsätta med min lilla hobby hur som helst. :-)

Jag brukar ha med mig en magväska med plastad insida och lite vått hushållspapper, och så gör jag en turné någon av de sista dagarna på semestern. J tycker att det är aningen genant när jag kliver runt i buskar och rabatter, men se det bjuder jag på!

De senaste resorna har det dock blivit frön i stället för blomskott, för det är enklare att hantera (läs gömma i necessären). Ibland kommer det något ur krukorna, ibland inte. Ibland går det fort. Ibland inte.

Dagens foton är ett axplock ur samlingen.

De första härsammar från Tanzania och några frön jag kom över där. Kanske ni, kloka läsare, kan hjälpa mig och tala om vad det kan vara?

Nästa kommer från Dominikanska republiken och det tror jag är spindelliljor - även om jag inte är helt säker.

Här kommer ett par palmer, även de från Dominikanska republiken, och ytterligare något som jag inte vet vad det är, men det kommer från Gran Canaria.

Slutligen kommer de senaste tillskotten från Mauritius. Vad det blir har jag ingen aning om. Jag får väl återkomma när och om något kommer. I krukan längst bort finns ytterligare något från Gran Canaria har jag för mig. Sort okänd dock. 

Alldeles ärligt talat - har du något du brukar plocka med dig från olika resor? Tvål? Handdukar? Eller månne blomskott du med?

Uppskjutandets strategi

Vet ni vad som kan få en flicka att blogga? Jo, att hon egentligen borde göra något annat. Nu vet jag att jag inte är en flicka längre - jag fyller ju faktiskt 50 stolta år i år - men kan det stå "tjej på 62 höstar" i en kontaktannons kan väl jag kalla mig tjej på min egen blogg, eller hur?

Egentligen borde jag jobba lite, och jag har faktiskt gjort det en stund, men huvudet känns fortfarande som en sprickfärdig ballong och näsan den bara rinner. Då blir det ju roligare att sitta och surfa runt på bloggar, spela lite spel och blogga.

Jag lovade att berätta om J:s närkontakt med krokodiler på Mauritius. I ärlighetens namn var närkontakten bara med en krokodil - lilla Mika, sex månader, men ändå.

Vi var ute på en dagstur med inhyrd bil och egen engelskspråkig chaufför, förresten ett väldigt bra sätt att få se och lära sig mer på ett nytt resmål. Resan tog oss bland annat till en krokodilpark med 2 500 krokodiler och massor med jättesköldpaddor som man fick gå runt bland på stora härliga ytor - sköldpaddorna alltså, inte krokodilerna.

I parken kunde dessutom små barn och stora gubbar låta sig turistfotograferas (kommer inte på något bättre ord) med en liten krokodil. J och B var förmodligen inte alls målgrupp för aktiviteten, men är man på resa långt bort och får chansen att klämma lite på en krokodil - varför inte? Stackars Mika hade dock en gummisnodd kring käftarna, vilket jag tycker känns sådär, men troligen var de små krokodiltänderna sylvassa.

Vi åt dessutom krokodilkött i parken. Smaken? Lite blandning mellan seg fisk och kyckling på något sätt. Men nu har vi gjort det.

Dessutom var vi inne i lilla shoppen (vad är en utflykt utan shopping?) men jag avstod från krokodilskinnsväskan som reades ut för 537 euro. Visserligen gillar jag limegrönt men jag skulle inte vilja bära på en sådan, även om jag tror att skinnet till just dessa väskor kom från samma krokodiler som vi åt. Ingen tjuvjakt alltså.

Dagens bilder får bli Mika, en lite större krokodil, en sköldpadda och den lilla fina väskan. Vad tycker ni, skulle jag ha slagit till på den?

Och hon nös, och hon frös...

I dag blir det inget större mästerverk till blogginlägg - jag har nämligen tokont i halsen, nyser och fryser och känner mig allmänt snorig. Det måste vara kylan som gör det, eller vad tror ni? Men jag har i alla fall vårpimpat bloggen en aning - vad tycker ni?Det lyser igenom några "prickar" men det får ni ta. :-)

Samtidigt som jag grejar med datorn tittar jag på Maria Larssons eviga ögonblick på tv - en riktigt bra film, får jag lov att säga. Den fick visst fem guldbaggar eller något. Det där med utmärkelser kan man tycka vad man vill om, för att inte tala om alla dessa galor i tid och otid, men just Guldbaggegalan är en av mina favoriter.

Det görs en hel del bra film i Sverige, onekligen. I helgen ska jag och J se på Änglagård 3. Jag vet inte om den är bra, men den är filmad här i trakten, så det ska bli roligt att se den.

Nej, nu är det sängdags snart. Jag hade hoppats att mästerverket "Snoriga Sture" med Robban Broberg skulle finnas på youtube, men icke. En dagens bild ska jag väl i alla fall kunna åstadkomma - dock inte från Mauritius. Även ni får pausa från det. I stället från ni en bild från kvällens tv-film. Mikael Persbrandt är en bra skådis. Också. :-)

Flyg lilla fluga - till slut!

Nu blir det några reseberättelser några dagar - jag kan ju inte undanhålla er allt spännande jag och J varit med om. :-) Men ni slipper i alla fall den gamla goda diabildsvisningen som många resenärers vänner och bekanta fått genomlida genom åren.

Digitalkameran har många fördelar men oj vad många bilder det blir. Vissa bra men många mindre bra. Det gäller alltså att sortera, slänga och sortera igen, och det jobbet återstår ännu. Dessutom skulle jag gärna vilja lära mig mer om fotoredigering för att fånga stämningar lite bättre - och kanske redigera bort en och annan dubbelhaka?

Åter till resan.

Starten var lite annorlunda. När vi kom till Landvetter hade strömmen gått där. Alla terminaler låg nere, folk irrade runt och det var allmänt kaos. Vårt flyg var försenat, men Air France-disken trodde att vi "troligen skull hinna" med det planerade bytet i Paris. Jaja, det var väl bara att chansa, tänkte vi. Vår incheckning funkade dock inte vid den automatiska automaten, så vi fick ställa oss i en lång, lång kö som sniglade sig fram på flygplatsvis.

När vi äntligen var nästan framme passerade en tjej som halvlågt sade att Parisflyget var "cancellerat" - även om "inställt" hade varit ett bättre ord, om ni frågar mig. J hörde hur som helst detta lågmälda uttalande. Han vände på en femöring och tjurrusade till Air France-disken på andra sidan den stora incheckningshallen, så han kom tvåa i denna nya kö. Två minuter senare var alla andra där - men efter oss.

Ärligt talat, visst är det en skön känsla att stå nästan först i en kö? Något slags segerns sötma.

Denna tjurrusning gjorde att vi hann med ett flyg till Frankfurt, för att sedan flyga vidare till Milano, för att slutligen hamna på Mauritius bara fyra timmar försenade. Rätt bra att hinna med två extra länder på fyra extra timmar, eller hur?

När vi väl kom fram till lilla ön mötte oss en chaufför som bjöd på lite skumpa - mitt på parkeringsplatsen. Och det behövdes efter den flygturen kan jag lova. Dessutom fick kroppen en chock med tanke på temperaturskillnaden jämfört med Sverige. Jag menar, det skiljer ju 50 grader mellan -20 och +30 grader, men det var attans vad vi vande oss snabbt. :-)

Dagens bilder får bli J drickandes skumpa i bilen på väg till hotellet, en bild på rummet med tillhörande vikta handdukar samt en kyrkogård som låg precis utanför hotellet.

Jag har lite märkliga intressen och jag tycker att kyrkor och kyrkogårdar är mäktiga. Här fanns hinduiska, muslimska och kristna gravar kors och tvärs om varandra. I byarna lever de tre religionerna sida vid sida, där varje by har en moské, ett hinduiskt tempel och en kyrka, och även i döden samsas man. Fridfullt på något sätt, eller hur?

Har ni månne saknat mig?

Nu får det vara färdigpausat med bloggandet. Och vet ni? Jag har längtat efter både er och skrivandet!

Jag har inte bara vilat från bloggen utan jag har även vilat från jobbet, snön, kylan och halkan. Måndagen efter jul åkte nämligen J och jag med goda vännerna C och B på en efterlängtad semester till Mauritius, strax utanför Madagaskar på Afrikas östkust. Ön är inte större än Öland, verkligt vacker och varm. Jag har dessutom den aningen trista egenheten att jag får kliande små vattenblåsor överallt på kroppen där solen når fram, så det blev inte så mycket pressande i solgasset. Inte för att jag sörjer det så mycket - trots att fåfängan får sig en knäck av att J är mycket brunare än jag.

Men semesternjutning för mig är lika mycket att få sitta i skuggan och läsa en god bok, och en till, och en till. En av de bästa läsupplevelser jag haft på länge är Igelkottens elegans av Muriel Barbery. En ljuvlig bok på många sätt. Väldigt annorlunda, lite svårflirtad sådär, men jättefin. Den rekommenderas varmt!

Jag kommer alldeles säkert att berätta mer någon dag om strömavbrottet på Landvetter, flygresan som gick via Tyskland och Italien i stället för via Paris, J:s närkontakt med krokodilen Mika eller vår taxichaufför som under en dag passade på att redogöra för hinduismens samtliga gudar - i alla fall ganska många av dem. Men det tar jag en annan dag. Nu ska jag gå till sängs, för 14 timmars flygresa sitter fortfarande i både huvud och kropp.

Dagens bilder får bli ett par resebilder. Den första är utsikten från hotellrummet, den andra är resultatet efter 20 minuters solning första dagen - solskyddsfaktor 30 till trots.

Är det förresten någon som vet något om Attract promenadband? Bra? Dåligt? Det är mycket socker i romdrinkar ska ni veta...