onsdag 27 juni 2012

Tillökning i familjen!

Vi har fått tillökning i familjen. Inte någon liten telning av vanligt slag utan en robotgräsklippare vid namn Helmer. Han surrar och rullar här ute på den nästan 3000 kvm stora gräsmattan, lite fram och tillbaka, lite hit och dit, och snyggt blir det. Emellanåt åker han in och laddar sig - och sedan är det bara på det igen.

Lyx? Javisst. Men en av de bättre lyxvarianterna på länge, kan jag nog tycka. Nu slipper J (för det är han som är gräsklippningsansvarig här hemma) sitta och skaka på åkgräsklipparen ett par timmar varje vecka. Därtill är Hemler helt ointresserad av väder och vind. Han rullar på om det så spöregnar. Det gjorde inte J, utan mycket tid gick i stället åt att försöka pricka in soltimmarna, och med tanke på mängden sol på sistone kanske man vill göra något annat de få timmarna.

Helmer tänker någon? Varför just Helmer?

Jo, jag ville döpa den till Elvis (den rockar och rullar) och J ville döpa den till Ozzy (den är svart och fräck). Därför fick mamma A döpa den i stället och hon föreslog Helmer. Så enkelt var det med det. Sedan kan man ju alltid diskutera det mogna i att döpa alla prylar, men det är en annan historia. 


Mamma A fyller förresten år i dag - hurra, hurra, hurra!


Dagens bilder får bli dels Helmer i kvällssol, dels några bilder på  årets midsommartårta - inte gjord av mig dock utan av tårtskickliga E. Hur har du det i dag förresten? Regnar det på dig? Har du semester? Vem tror du vinner matchen - Spanien eller Portugal? Har du varit med om något roligt i dag?


Berätta gärna - det är alltid kul med kommentarer. :-)













måndag 25 juni 2012

Jag minns det som igår...

Jag minns det som igår - det skolmognadstest jag fick göra när jag skulle börja första klass. Nu var det ju ett gäng år sedan, för skolmognadstestet försvann från den svenska grundskolan 1970 - då var jag nio år.

Skolmognadstestet på den tiden gick bland annat ut på att man skulle rita ett hus med en skorsten. Ur skorstenen skulle det komma rök. Bredvid huset skulle det stå en flaggstång med en flagga. Och vet ni vad? De ungar som visste att flaggan och röken blåste åt samma håll var mogna! Det är möjligt att jag raljerar i överkant, men det är så jag minns det. 

I dag hörde jag på nyheterna att det finns förslag om att införa skolmognadstest igen - inte  för att kolla om barnen är mogna utan för att "identifiera elever med inlärningssvårigheter". Några reflektioner:

  1. Vad händer sedan - alltså när man identifierat dessa barn? Skolan får ju inte automatiskt mer resurser, snarare tvärtom. Vad hjälper det skolan att veta att ett barn har svårt att lära om man ändå inte får möjlighet att göra något åt det?
  2. Hur känner sig de barn som vid sju års ålder får reda på att de har svårt att lära? "Du har inlärningssvårigheter" låter möjligen som "Du är dum i huvudet" för en sjuåring. Det är ju inte så lätt att skilja på personlighet (den jag är) och handlingar (det jag gör) i vuxen ålder och inte lär det vara lättare för ett barn.
  3. Hur i hela fridens namn ska man kunna skilja barnens helt naturliga, men olika, mognadsgrad i sjuårsåldern från inlärningssvårigheter? Barn är olika. Barn ska vara olika. Skolan ska möta barnen där de befinner sig. 

Det finns säkert massor med kloka svar på detta, men för mig känns det som om skolan återigen tar flera kliv bakåt i tiden. Låt barnen vara barn. Låt dem vara olika. 

Dagens bild får bli en jasminknopp (eller är det schersmin?) från vår  trädgård. En knopp är ju faktiskt något hoppfullt, något som är på väg att blomma. Så tycker jag att barnen ska känna inför den första skoldagen. 

Vad tycker du om skolan av i dag? På rätt väg eller på fel väg? Tycker du att jag överdramatiserar? Det vore kul att höra vad du tycker!




torsdag 21 juni 2012

I midsommartid

Det är torsdag före midsommarafton och  jag sitter på jobbet och väntar på M. Vi ska åka ut till Hofsnäs herrgård och äta vår årliga räksmörgås med sockerdricka till - inte coca-cola, inte fanta, inte ens fruktsoda. Det ska vara sockerdricka till, för denna tradition är viktig och en del traditioner är till för att följas. Förra året hade Hofsnäs ingen sockerdricka uppe, men en annan M gick ner i källaren och rotade fram ett par gamla flaskor till oss. Tur det. Vi får hålla tummarna för att de fixar det i år också. Jag är ingen traditionsbunden person i vanliga fall - till jul blir det som det blir, med mat och firande här eller där. På påsken åker det kanske fram någon gammal tuppdekoration och så äts det något ägg extra. På nyår är vi ibland ute och reser, ibland inte. 


Jo, en tradition har vi faktiskt på jul - jag och J brukar spela Guitar Hero på kvällen när allt lugnat ner sig. Kanske inte den vanligaste svenska jultraditionen men det funkar för oss.  :-)


Midsommar är ju också full av traditioner med midsommarstång, lekar, sill och snaps, ja ni vet. Nu gillar jag ju inte vare sig lekar (gjorde för mycket av det under SSU-tiden), sill eller snaps - men stången är ju vacker att se på. Dessutom är det alltid kul att träffa trevligt folk och i år ska vi hem till  några andra Månstadsbor, vilket ska bli väldigt kul!

Jag önskar din en skön och härlig midsommarhelg och att du njuter av de ljusa fina kvällarna.

Har du förresten tänkt på att det varje år är någon käck person som vid den här tiden på året säger: "Snart vänder det och blir mörkare igen." eller varför inte "Nu är det bara sex månader kvar till julafton!" Lova mig att du inte blir den som säger det till mig i år. Jag kan läsa almanackan, tack så mycket, men jag vill inte tänka på det. Inte nu. Inte än.

Dagens bild får bli en favorit i repris. Vilken storhelg är förresten din favorit? (Är det förresten någon som vet hur man fixar inställningarna i Blogger så man slipper så glest mellan styckena??)



söndag 17 juni 2012

Absolut värt ett besök!

I dag tänkte jag vara lokalpatriot, eller ja - grannortspatriot, för att vara riktigt ärlig. I helgen öppnade nämligen Glasets Hus i Limmared.

Lite historia först.

I Limmared finns Sveriges äldsta glasbruk som fortfarande är i drift. Glasbruket grundades 1740. Det man är mest kända för i dag är väl att man gör Absolutflaskan, och ni förstår redan där att bruket går bra! Absolutflaskans layout kommer faktiskt från början från en glassilo som fanns just i Limmared, så entrén på Glasets Hus (se bilder nedan) är inte en Absolutflaska utan faktiskt den gamla glassilon.

På glasbruket har man också tillverkat konstglas, även om fokus har legat på industriglas.

I Limmared har det funnits ett litet glasmuseum som har skötts av en riktig eldsjäl - Einar Öhman, som numera är över 90 år. Men nu har det lilla museet alltså blivit stort, och i helgen var det invigning. Vem som öppnade museet? Einar såklart!

Glasets Hus är tänkt att vara så mycket mer än bara ett museum.

Utöver utställningen finns t.ex. en riktig glasblåsarmiljö, där tre personer ska finnas och blåsa glas varje dag. Där kan man snacka om "varmt på jobbet"... Det finns också (som anstår vilket museum som helst) både mysigt fik och museishop.

Limmared i sig är en typisk bruksort, där tyvärr allt fler butikslokaler har gapat tomma utefter Storgatan. Men nu har det öppnat några loppis/antikaffärer och där finns också en auktionshall, och jag tror verkligen att Glasets Hus kan bli ett riktigt lyft. Jag hoppas det!

Har du inget för dig någon dag på semester tycker jag alltså att du ska pallra dig hit. Jag lovar att bjuda på fika om du kommer! Dagens bilder? Från Glasets Hus såklart, är man ambassadör så är man! :-)










torsdag 14 juni 2012

Hängmattan nästa?

Ibland längtar jag mer än annars till hängmattan, inte minst den dag när Sommarpratarna presenteras - och det hände i dag! Nu ska jag vara ärlig: Det är sällan jag lyssnar på det när det sänds på eftermiddagarna. I stället brukar jag ladda ner dem på lilla ipoden och lyssna under mina morgonpromenader. Men formen spelar ingen roll, det är innehållet och känslan som är grejen.

Nu skulle jag kunna rada upp några favoriter, men vet ni? Det är ofta andra än mina förhandsfavoriter som blir de bästa godbitarna - kanske för att förväntningarna är för höga på de tilltänkta höjdarna.

I år har jag visserligen redan spanat in Thorsten Flink (15 juli), men kanske blir någon helt annan som fastnar i mitt sinne. Några sommarpratare jag minns extra genom åren är Mia Skäringer, Pia Johansson och Nanne Grönwall. Det  beror på att jag under programmen kom på att jag hade både åsikter och erfarenheter gemensamt med dem - sådant som jag inte visste om dem innan. Och där tror jag att jag nosar på själva grejen vad gäller min relation till sommarprogrammen.

De ska överraska. De ska komplettera eller ändra min bild av en person - inte bara förstärka det jag redan visste.

Sommarprogrammen har också gett mig en del ny musik. Ett år var det flera av pratarna som spelade Lou Reeds "A perfect day" som jag numera har som väckningslåt på telefonen. Perfekt! Några andra melodier som fastnat är "This is for lovers" med Pete Doherty, som jag aldrig hade hittat annars, och "Pool of Happiness" med Sara Isaksson och Anders Widmark, vilket också var helt okänd mark för mig.

Har du några favoriter bland sommarpratarna? Är det något musikminne (eller annat minne) som fastnat mer än något annat? Det vore jättekul att veta!

I dag bjuder jag på två av de tre ovan nämnda låtarna. (Pool of Happiness finns på Spotify.) Luta dig tillbaka och njut!

Måste bara tillägga att youtube även bjöd på en märklig (läs: hemsk) version av Perfect Day med Lou Reed och Luciano Pavarotti - den får du leta upp på egen hand. Hu...








söndag 10 juni 2012

Saker och ting ändrar karaktär

De flesta av er är troligen inne på Facebook då och då, precis som jag. Har ni noterat att Facebook ändrar karaktär emellanåt?

I början var det bara ungdomar där. Sedan kom föräldrarna, och ungdomarna försvann. Föräldrarna berättade för varandra att de drack kaffe, läste böcker och annat som kanske inte alltid var riktiga "kioskvältare". Sedan tyckte jag att det liksom tystnade och många försvann. Facebook tappade styrfarten på något sätt och det kan ju månne bero på att alla faktiskt inte var så intresserad av dessa vardagens små händelser....

Men nu är både unga och gamla tillbaka, och Facebook har blivit ett fotoalbum.

Man visar var man har varit, vad man har ätit, vilka man umgås med. Man visar fågelholken något byggt, platsen där bryggan borde byggas, skojiga skyltar, roliga löpsedlar, vackra blommor osv. osv. Facebook har även köpt Instagram - ett fotoprogram för telefonen som gör att man direkt kan dela sina bilder med resten av världen. Det gör det hela väldigt mycket enklare för den som vill dela med sig.

Jag delar själv med mig av bilder då och då, och jag blir lika glad när något har tryckt "gilla" vid min bild eller kanske till och med kommenterat bilden. Jag hoppas bara att inte Facebook i nästa våg blir fullt av bilder på kaffekoppar (kaffet jag drack nyss), böcker (boken jag läser just nu) osv. Jag har inget emot foton utan människor, det handlar inte om det. Men jag vill att bilder ska ge mig något - en upplevelse, en känsla, något sådant. Jag vill att fotografen ska veta varför bilden finns och att skälet är lite mer än att bara tala om att man nyss druckit kaffe.

Dagens bild får bli en bild från vår resa till Rügen förra hösten.

I ett träd satt två fåglar och kuttrade.  Jag gillar oftast bilder i original, så att säga, men den här kunde jag inte låta bli att laborera lite med vad gäller färger och beskärning. Snyggt vet jag inte, men lite spännande tycker jag nog att det blev.

Håller du med mig om att Facebook går i vågor? Gillar du Facebook? Eller tycker du mest att det är ett otyg med alla dessa sociala medier? Berätta gärna! 



lördag 9 juni 2012

Vilken bra dag!

Jag trodde att detta skulle bli en helt vanlig lördag, lite regnig och grå sådär, men icke. Den har blivit kanonbra! Alltså riktigt, extraordinärt kanonbra!

Den började med sovmorgon, och det är lyx. När jag väl vaknade till liv släppte jag in katten Alfred i sovrummet, så att han fick ligga bredvid mig och spinna en stund. Det njöt vi nog av lika mycket båda två. Tidigare har han och katten Charlie fått vara i sovrummet på nätterna, men J har rätt - det blir väldigt hårigt och dessutom börjar Charlie att trampa runt i ansiktet på mig vid pass 04.30. Jag tror att hon (ja, Charlie är en hon) säger något i stil med: "Hörni! Det är faktiskt ljust ute! Det är faktiskt bara jag som är vaken! Det är trååååkigt! Kom igen - vakna!!" eller något sådant.

Snygg-Alfred brukar då vända sig ett halvt varv och lägga långa ludna svansen mitt i ansiktet på mig. (Båda katterna ligger på min sida sängen.) Som sagt, J har nog rätt - det är lugnare utan katterna.

Resten av dagen då?

Tja - flera personer har sagt att det är kul att jag har börjat blogga igen (*rodnar förtjust*), Månstad slog Länghem i derbyt med 1-0, svågern J-E:s häst vann ett V75-lopp och jag har vunnit en ölprovning för mig och J. Sämre utfall kan man väl ha på en lördag? Nu har jag dessutom njutit av en nygrillad ryggbiff och grekisk sallad , och från tv:n ljuder en EM-match, så kvällen blir nog bra den med!

Tre saker ska erbjuda innan jag stänger för dagen.

För det första får du gärna gå in och rösta på  Snygg-Alfred i en tävling. Om du vill göra det är det bara att klicka på länken (och vidarebefordra gärna till Facebook) - Snygg-Alfred.

För det andra får du Simon´s Cat . Det är möjligt att du har sett den tidigare, för det är en av mina favoriter, men detta är ingen mindre än Charlie såsom hon beter sig på morgnarna - väl värt att se igen, och jag tror att alla kattägare känner igen sig.

För det tredje får du  dagens bild, ögonblicksfångad under derbymatchen i dag - det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli. En kommentar jag hörde från gänget var "Ska vi ha en eller flera målvakter?" Se, det är solidarisk fotboll - alla som vill ska få vara målvakt. :-)

 Nog om mig - hur har din lördag varit?













torsdag 7 juni 2012

De vackra kvällarnas tid

Har ni märkt att det nästan inte blir mörkt längre? Det är verkligen de vackra, långa kvällarnas tid. Jag och J var ute på en liten kvällspromenad förut och det var så härligt. Ljuset föll så vackert i hagarna, hundkäxen växer överallt, lupinerna är på väg upp. Man måste verkligen hinna med att stanna upp ibland - hur paradoxalt det än kan låta.

Baske mig, om jag ändå inte ska försöka komma iväg på morgonpromenaden i morgon bitti! Det har varit lite för lite av den varav på sistone.

Jag är av den sorten som gärna vill göra allt hela tiden - träna, baka och stöka som värsta husmodern, följa någon smart diet, vara kulturell och läsa massor, börja med yoga, uppdatera tekniken till senaste snitt, pussa maken och kamma katten, fixa jobbet, städa garderoberna,gå ner tio kilo i vikt, blogga och vara social på alla tänkbara medier, pyssla i trädgården...

Självklart inte i den inbördes ordningen, men ni fattar. Men så hörde jag något klokt, eller rättare  sagt två kloka saker. För det första: "Om man lägger till något måste man ta bort något."

Det kan låta aningen förnumstigt, lite som att man måste slänga något i garderoben om man köper något nytt. Men smaka på det. Man kan inte bestämma sig för att börja träna utöver annat. Man kan inte hinna både blogga och göra ingenting - i alla fall inte på samma gång. Därför har jag lovat mig själv att försöka sålla. Det är inte lätt, men det är värt ett försök.

Det andra kloka jag hörde var: "Ok för livspusslet, men måste man lägga alla bitarna på en gång?

Det ligger mycket i det också. Var sak har liksom sin tid. Man måste inte fixa allt samtidigt. Jag är dock väldigt glad att blogglusten har återfunnit sig! Dagens bild ska ni få också, från kvällens promenad - de allra vackraste hundkäxen. Vad har du gjort denna vackra kväll?





onsdag 6 juni 2012

Snart är jag inte den enda kvar...

Vet ni vad jag gör, så här på självaste nationaldagen? Jag tittar på Sällskapsresan, alltså den första - the Sällskapsresan, alltså.  Tro det eller ej, men jag har inte sett den tidigare och ibland känns det som om jag är den enda som inte gjort det. Redan har jag hört en del av de klassiska fraserna från filmen:

- Jag kan flyga, jag är inte rädd...
- Jag har flugit förr!
- Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Det är dessutom riktigt roligt att se 80-talskläderna, alla unga svenska skådisar och allt annat nostalgiskt. Filmen kom ju 1980, långt före digitalkamerornas och mobiltelefonernas tid. (Nej, jag börjar INTE bli gammal.)  Dessutom har vi varit på Gran Canaria några gånger och det gör det lite extra kul!

Nationaldagen, ja. Vad tycker jag då om den?

Tja, egentligen inte så mycket. Det är en röd dag som alla andra. Just i år är den dessutom  lite felplacerad mitt i veckan, så det blir inte ens någon bra klämdag. Jag vet inte om det är för att jag är halvfinne och kvartsryss som jag inte bryr mig så mycket, förutom att jag stör mig  på alla som skriver märkliga saker på  facebook, typ:

"Jag har faktiskt rätt att sjunga nationalsången utan att bli kallad rasist!"

Det skulle förvåna mig om någon blivit kallad rasist bara för att man sjunger nationalsången, eller vad tror du? Det känns som om man tar till brösttoner lite i onödan där. Nej, låt dem som vill sjunga vifta med flaggor göra det och låt oss andra äta pizza och klippa gräs (som jag och J har gjort) om vi känner för det.

Och på tal om gräs - här i Månstad kör det traktorer kors och tvärs nu när solen är framme. Det är nämligen dags för den första ensilageskörden.

När jag flyttade hit från Stockholm 1998 trodde jag att väder var något man pratade om när man inte hade något annat att säga, t.ex. när man stod i hissen med någon okänd person. Men väl jag var här nere i vackraste Månstad insåg jag att mjölkböndernas prat om väder var, om inte dödligt, så i alla fall fullaste allvar. Det är ju faktiskt på vädret det beror om man ska få in bra gräs i tid, vilket innebär bra mat för korna, vilket innebär bättre avkastning under hela året. En regnskur vid fel tillfälle kan förstöra mycket.

Och som sagt - nu körs det gräs för fulla muggar här i Månstad, vilket innebär att gärdena är fulla av vackra grässträngar. Det får bli dagens bild.

Vad gör du en nationaldag som denna?


måndag 4 juni 2012

Jag ska bara...

Hur kan tre månader gå så fort? Tre månader utan ett enda litet inlägg? (Och när jag väl gör det, dvs. nu, så passar jag på när jag precis målat naglarna - hur tänkte jag där?) Till och från har jag tänkt sätta mig och blogga, för jag tycker ju att det är så kul. Men då blir det sådär Alfons Åbergskt, ni vet: "Jag ska bara..." Men nu är jag här, och jag är nog tillbaka för att stanna. Lite då och då i alla fall. :-)

Vad har då hänt sedan sist?

Jag har haft typ en triljon kurser, korrekturläst en miljon ord, skrivit tusentals.... Nej, så illa är det inte, men mycket jobb har det varit. Jag har haft lilla firman sedan 1996, alltså i 16 år, och jag tror aldrig det har varit så många kurser på en säsong. Och vet ni - hösten är nästan fullbokad redan! Det är jättekul, men samtidigt måste jag ändå hejda mig lite. Livet är ju så mycket mer.

Utöver jobbet då?

Tja, i lördags var det brännbollscup i Månstad - riktigt roligt som vanligt. Utöver det har jag och J sett Ozzy Osbourne (magiskt!), Jesus Christ Superstar (bra) och VM-hockey (Sverige-Italien, sådär). Det kan låta som vi inte gör annat än far och flänger, men tre månader, som sagt. En hel del hemmamys och släktmys har det också blivit.

Nu när jag äntligen har en på tråden igen vill jag be om en tjänst.

Om någon vecka ska jag träffa några politiker och prata bloggande med dem - vad som gör en blogg läsvärd och bra, hur man uttrycker sig "personligt men inte privat", helt enkelt hur  man blir läst, så att säga. Har du några råd att ge dem? Har du några tips på bra politikerbloggar?

Dagens bild får  bli en favorit i repris av när jag och vännen Maria var på mingel i Almedalen för några år sedan(det är vi två som står i bakgrunden i rött och blått). En helt vanlig bild får en aningen ovanlig dag, men det var otroligt mysigt. Vi planerar att ses i sommar igen - jag längtar!

Har du förresten haft det bra i övrigt sedan sist?